Ullas blog

söndag 25 april 2010

Recention av "Inte helt perfekt men god nog för Gud" av Michael Yaconelli

Tycker du den här boken låter intressant? Det tyckte inte jag. Jag fick boken av misstag. Jag hade missat att avbeställa den.
När den nu ändå hade kommit, tittade jag lite på den och blev intresserad. Jag ångrar inte att jag läste den. Det var en av de bättre böckerna jag läst på länge.
Boken har en själavårdande grundton och den stimulerar oss till att våga vara annorlunda, fast vi inte är perfekta. Den vänder upp och ner på många begrepp och tar ”udden av traditionella måsten” samtidigt som den stimulerar till att leva ut ett annorlunda kristenliv i vår vardag.
Låt mig presentera några citat:
I ett kapitel som heter ”Den struliga andligheten – platsen där vår strulighet möter Jesus” finns citaten ”Ordet andlig beskriver någon som är ofullkomlig och som lever sitt liv för Gud på ett sätt som inte är perfekt. Själen är en byggplats” och ”Jesus bryr sig mer om längtan än om kunskap”
I kapitlet ”Att stå emot motståndarna – konsten att besegra andliga sabotörer” läser vi ”Livet med Jesus ska levas, inte kvävas, dissekeras, inspekteras eller fördömas” I kapitlet ”Bortstötta – när det förflutna förlamar oss” läser vi ”Det förflutna speglar vår längtan” och ”Jesus kan sona vårt förflutna, vad vi än bär med oss: nederlag, misslyckanden, dåliga beslut, brist på mognad eller till och med sådant som andra har gjort mot oss”Nästa kapitel heter ”Udda lärjungaskap – den skeva andlighetens frukter”. Där kan vi läsa "Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er udda" ...... Kristus skapar oss inte likadana. Det han gör är att bekräfta vårt annorlundaskap. .......Likriktning är ett virus som utlöser en allergisk reaktion mot alla som är annorlunda................Likriktningen är en följd av synd. den plattar ut oss människor, säljer ut oss, försöker göra oss homogena. Likriktningen är kyrkogården där våra särdrag ligger begravda........Vår särprägel är en gåva från Gud som ligger vilande tills Guds Ande ger den liv och form” .
Vidare kan vi i kapitlet ”Oandlig mognad – det nyckfulla lärjungaskpets icke-principer” läsa ”Andlig tillväxt är något mer än en procedur. Det är en vild jakt på Gud i våra själars vildvuxna djungel, ett letande som inbegriper en nyckfull kombination av ofullkomlig verklighet, ostyrig frihet, frustrerande stillastående, tilltagande långsamhet och en sund portion tacksamhet. ..... En andlig mognad som inte börjar med dåligt samvete utan med längtan, inte med principer utan med glöd, inte med plikt utan med förtvivlan”.
Detta var några axplock. Låter det intressant? Boken finns att köpa på Libris.

fredag 12 mars 2010

Att prioritera

HUR SKA JAG PRIORITERA?
Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterol i kroppen!
Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag och sedan kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills har tillbringat på toa.
Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som
ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen, annars är det illa! Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, du kommer inte ens att märka
det.
Man ska också äta nötter och bönor/ärtor varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärtor. Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger. Bara för det behövs det 5 timmar! Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna.
Borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna, bönorna och ärtorna. Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.
När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del
tid i badrummet.
Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det fungerar inte längre, eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad, vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme).
Du måste också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen. Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst två dags- och några stycken kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet. Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt. Du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.
När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt! T.ex. duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv. Då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar. Drick vin efter det , du kommer att behöva det.
Sen om du skulle få 2 minuter över, skicka detta vidare till dina vänner (som man ska vårda dagligen), medan du äter äpplet, vilket är som sagt väldigt nyttigt.
Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl. nötter/bönor/ärtor), vet jag inte längre vad jag måste göra, men
jag vet att jag måste gå på toa NU.
Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

söndag 21 februari 2010

Beroendeskap

Det har varit en hel del snö den här vintern. Bor man på landet är det spännande. Kommer man iväg eller är man insnöad? Och om man kommer ut, -kommer man hem eller är man utsnöad? Hemma på gården kan man klara sig själv men ute över åkrarna är man såld. Man kan inte skotta för hand i kilometrar. Man är beroende av andra, av såna som har en plog eller en snöslunga.

Vi bodde i Skåne 1979. Då var det bara bandvagnar som fungerade. Min dotters skolkamrat är född i bandvagn. När det blev lite bättre gick det kolonner på bestämda tider. Först gick plogen och bakom den de bilar som var tvungna. Man var beroende.

Det är inte populärt i dessa tider att vara beroende. Alla vill klara sig själva och köper en egen maskin, bildligt talat. Det kanske aldrig har varit populärt att vara beroende. Redan i 3-årsåldern säger man ”kan själv” och så håller vi på livet igenom. Och i livets slut har många svårt att ta emot hjälp. ”Kan själv” och kan man inte själv, upplever man att man inte har något värde när man är andra till last. Man har svårt att ta till sig att värdet INTE ligger i vad man gör utan i den man är. Du vet väl om att du är värdefull.

Förr i tiden hjälpte man varandra. Man var tvungen att göra sig beroende. Nu för tiden råder individualismen. Därmed formas ett samhälle där de som inte klarar sig själva blir betraktade som en börda och det bildas en människosyn som talar om att det finns liv som inte är värda att leva.

I bibeln är beroendeskap något fint. Jesus kallar oss att vara beroende, i första hand av honom men också av varandra. I Matt 14:22-33 kan man läsa om att Petrus går på vattnet.

Det här är en text som handlar om beroende. Först kämpar lärjungarna i egen kraft och det går inte bra. Så kommer Jesus och kallar Petrus att göra det omöjliga, gå på vattnet. Petrus går och vattnet bär. Petrus släpper blicken på Jesus och börjar gå i egen kraft. Det går inte. När han skrek ut sitt behov grep Jesus tag i honom. Petrus hade fått en lektion i att vara beroende. Det skulle komma flera under hans livsvandring.

Två sånger har sjungit i mig den sista tiden. Den första är ”Idag vill jag vara beroende, av kraften från Jesu kors”. Det är en bekännelse, en bekännelse att lägga ner sin ”jag klarar mig självanda” och kapitulera inför Jesus. Den andra sången lyder så här:

Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Rena mitt hjärta Herre så jag ser dig klart
Så jag inte missar målet i det jag gör.

En kristen människas liv står i beroendeskap till hela treenigheten. Det går inte att leva i vardagen utan Guds kraft. Vi behöver helig Ande för att inte missa målet i det vi gör. Vi kan få leva vår vardag tillsammans med den helige Ande. Men en förutsättning för detta är att vi ger upp vår individualism.

Ja en sak är att vara beroende av Gud men vågar vi göra oss beroende av varandra? Nya testamentet talar om församlingen som en Kristi kropp där vi är olika lemmar, ögon, händer etc. Detta talar om ett beroendeskap inte bara på söndagarna utan i vardagen. Vågar vi göra oss beroende av varandra? Eller är vi så fega att vi lever efter gamla uttryck som ”bra karl reder sig själv” eller ”själv är bästa dräng? Gud kallar till ömsesidighet. Har kallar inte dig bara till att klara dig själv och hjälpa andra utan han kallar dig till att ta emot hjälp av andra också. I en sådan värld är det lättare att leva. I en sådan värld är det lättare att möta dagen som kommer.

lördag 30 januari 2010

Är så tacksam för det liv jag lever just här och nu. Känns som jag alltid förr jagat framåt men nu fått landa i att "Detta är dagen som Herren ger".

fredag 8 januari 2010

Jag drömmer om en jul hemma

Så här i julens sista skälvande timmar vill jag knyta an till den kända sången ”Jag drömmer om en jul hemma”. Vad är det vi drömmer om? Vad är det som saknas som vi verkligen drömmer om? Längtar vi tillbaka till barndomen i sig eller är det den samhörighet, den känsla av sammanhang vi kände då? Eller vad är det? Vill vi bli små igen och förlita oss på någon annan? Vad är nostalgi egentligen? Vad betyder hemma för mig?

Utan att överdriva kan vi väl vara överens om att det finns en rotlöshet i vår tid. Aldrig har så många bott ensamma, varit ensamstående förälder, särbo, kvarbo, närbo eller något annat. Aldrig har så många känt sig ensamma fast de bor ihop. Och aldrig förr har vi överösts med så mycket prylar och aktiviteter som ska döva vår ensamhet.

”Ert hem hos Gud” hittade jag i bibeln, i Ef 2:19. Det var en av texterna från trettondag jul som innehöll detta. ”Ert hem hos Gud”. Vad är det för ett hem? Man skulle kunna tänka sig att det är himlen, en plats efter detta liv. Men jag tror det är att göra det för enkelt för sig. Lite tidigare i versen står det att vi inte är gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga. ”Hem hos Gud”, kan det stå för tillhörighet, delaktighet, känsla av sammanhang, jag allt detta som nutidsmänniskan saknar. Tänk om Efeserbrevet är så modernt att det möter upp mot nutidsmänniskans behov!

Jag drömmer om en jul hemma!

tisdag 22 december 2009

Tänk om han kom idag!

Det är en underlig tid, tiden före jul. Så många människor har lovat sig själva att i år ska de inte ha julstress. De ska vara ute i god tid och allt ska vara fint och klart till jul och då ska dom ha alla sorters mat och bjuda på alla sorters kalas och hinna umgås med alla och så ska dom
vila mycket och vara utvilade efter helgerna. Hur sker detta utan stress?
4:e advent hörde vi om Maria som svarade med ”må det ske med mig som du sagt”. Hon var beredd. ”Bered en väg för Herran” sjöng vi redan första advent. Har vi hunnit bli beredda att ta emot Herren? Maria satt inte och räknade ut – nej Herre, det går inte för jag hinner inte föda barn i december. Då är det ju Chanuka, judarnas jul. Herre, syltan och knäcken, lutfisken och skinkan – det förstår du Herre, att då kan jag inte föda. Nej, hon sa, ”må det ske med mig som du sagt. Hon var beredd.
3:e söndan i andvent hörde vi om Johannes som var vägröjare. Då tänkte jag på vägen mellan oss och Wikmans. Enligt kartan går den rakt fram. Men det var länge sen någon gick där. Man har vikit av och gått genom ödehusets trädgård. Och så har själva vägen växt igen med tät sly. Nu är ödehuset sålt och till sommaren flyttar nya människor in där. Då kan vi inte gå över tomten längre. Vi måste bereda en väg genom slyn, så att det blir en banad väg. Ibland är det vår uppgift att vara vägröjare, inte bara av sly i naturen utan vi är kallade att röja väg till människors hjärtan, att bereda marken, plöja, harva, gödsla och sen så och sen så ska vi vila armen som det står att bonden gjorde i sången om hur han sådde. Ofta gör vi tvärt om. Vi ägnar ingen tid att bereda marken utan stoppar bara ner fröerna och sen undrar vi varför det inte växer och så tar vi upp fröet och tittar på det och gör en analys vad som är fel. Så gör inte en bra bonde.
Det slog mig härom dan, när alla rengöringsflaskorna var framme på golvet och leverpastejen stod på kallning och julskinkan var som hetast – tänk om Jesus föds för tidigt och kommer idag? Hur skulle han ta den oreda som råder dagarna före jul. Tänk om Jesus är ofin nog att inte komma just på julnatten, när vi tänt ljusen, övat in julsångerna och är beredda att ta emot honom. Tänk om han kommer en annan dag? Eller tänk om han kommer just på julnatten och möter oss så trötta av allt julstök, att vi inte märker honom. Och så har vi missat hela grejen!
Kanske vi skulle bilda ett parti ”våga vägra stressa inför jul”. Undrar hur det skulle bli då? Tänk om det blev tid över för att ta emot Jesusbarnet? På riktigt!
Jag ät säker på att Herren kallar oss ut ur ekorrhjulet, ut i frihet, till att föda fram en frälsare. Då blir det en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

söndag 22 november 2009

Advent i antågande

Domsöndagen och det gamla kyrkoåret är till ända. Vad blev det med våra liv och alla ambitioner? Idag har Gud skilt fåren från getterna för han är en rättvis Gud som inte ser mellan fingrarna. Kanske vi allt för ofta dömer oss själva hårdare än Gud gör. Det kan ibland leda oss in i en sån rannsakan att vi inte ser någon väg ut ur mörkret. Det är öken!
Där i öknen möter Gud med förlåtelse och omstart. För mitt i öknen kommer adventstexterna och Jes 35 är en riktig goding! Läs det! Efter en slitsam höst med grus i ögonen och ökensand i munnen, där vi kanske stämt in i sången "det är öken" möter oss något nytt. Vi är inte förflyttade till en annan plats. Vi är kvar. Men omständigheterna är helt annorlunda i detta nådens år. Öknen och ödemarken jublar. Vi är alltså kvar där men vi jublar! Det blommar i öknen. Vi har inte förflyttat oss till en örtagård utan undret har skett mitt i öknen! Den kraftlöshet som förut har rått är nu borta. Vi får styrka i kraftlösa armar och stadga i självande knän (jfr Hebr 12:13 fast gärna hela 12:1-13). Det är inte bara kraftlösheten som försvinner utan blindhet och dövhet, lamhet och stumhet. Helt nya förutsättningar finns där Gud bryter fram under det nya året. Vi är kvar i det förbrända landet och där ska det ska bli en sjö. Vi behöver inte flytta oss till sjön. Sjön kommer dit vi är.
Gud förändrar situationen där vi står. Mitt i pessimismen, oron, smärtan och våndan banar Gud en väg, den heliga vägen! Och vi som stod under domen på domsöndagen får komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och gläder följer oss och sorg och suckan flyr!
Halleluja!
Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud!
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud!