Ullas blog

måndag 12 oktober 2009

Andakt

Jag hör till den sortens personer som nästan aldrig drömmer. Eller jag kanske ska säga att jag hör till den sortens personer som aldrig vet om mina drömmar, för vetenskapen säger att alla drömmer.
Jag talade med min Herre om min längtan att drömma, en gång i vintras, eftersom jag inte drömt på 20 år och då drömde jag en fantastisk dröm, som jag inte nu ska gå in på.
Så drömde jag i förra veckan igen. Jag drömde att jag var i norra Norrland och skulle ta en tur till Göteborg, så där över en kväll. Det var två bilar, som skulle åka men när det var dags, strömmade det till folk från alla håll. Vi trängde in oss i tre bilar och i min bil kunde ingen vägen men tydligen inte i de andra bilarna heller, för alla kom fel.
Så reste vi iväg. Så småningom kom vi till ett brant krön. Man såg inte vägen bakom krönet. Det visade att vi hamnade i en brant garagenerfart och det gick inte att komma upp. Alla bilarna hamnade där. Jag hade tur för jag hade en liten bil, så jag kunde lyfta den därifrån. (Kanske du förstår att jag hade huvudvärk när jag vaknade?). Sen gick jag iväg en liten runda för att se var jag befann mig.
Döm om min förvåning! Jag befann mig på en underbar skidanläggning med underbara vidder, sol, snö, ja allt man kunde önska sig. Jag som trodde jag hamnat så fel hade kommit så rätt! Drömmen slutade där. Jag kom aldrig till Göteborg. Och jag ville inte dit för jag hade funnit något som var bättre!
Det slog mig att det ofta är så här i livet. Vi kommer bildligt talat in i en återvändsgränd och vi sliter på egen hand och lyfter oss själva för att ta oss därifrån och förflytta oss långt bort. Och så visar det sig att underbara vidder med stor frihet finns bara vi vänder oss om och tittar efter.
Ps 23 i Psaltaren är en härlig psalm som talar om ett år med Herren. Låt oss läsa den…..Här står det om att vår Herre låter oss vila på gröna vida ängar, inte inne i ogenomträngliga snår. Han lyfter oss ut från snåren om vi vänder oss om. I sydliga länder är man på de gröna ängarna på vintern. När våren kommer är det dags att ta sig iväg till bergsplatåerna och det är en farlig resa. Men i psalmen kan vi läsa om att Herden går med oss i dödsskuggans dal och han har en käpp som han milt föser oss med och en stav med en krok längst ut som han lyfter upp oss med om råkar falla ner vid sidan av vägen. Så kommer sommaren och då är fåren och herden uppe på en underbar bergsplatå. På bla spanska är bord och bergsplatå samma ord. Ett bord är ett begränsat område som herden friar från farligheter, som stora vilda djur i mängd. Bordet är fyllt med godheter som inte är farliga för fåren. Dom får tillbringa en ljuvlig tid där. Men i närheten finns också små farligheter, smådjur som biter. Därför smörjer han deras huvud med olja så att smådjuren inte ska fastna. Herren bereder för oss ett bord i våra ovänners åsyn, dvs han leder oss upp på en öppen platå med underbara vidder där vi får njuta av frihet, näring och utsikt och där han tar hand om oss och skyddar oss från de små angreppen., och Herren håller de stora farligheterna på avstånd.
I helgen var jag i Sälen. Den dröm jag haft talade till mig. Jag njöt av de underbara vidderna, solen som sken och luften jag andades. Min dröm uppfyllde sig framför ögonen. Jag njöt.
Så skulle jag gå ut på promenad. Jag gick där jag brukade gå. Det var bara det att nu var det inte vinter, som det brukar vara när jag är i Sälen. Och det visade sig att min promenadväg gick över ett kärr. Och jag gick ner mig till ovanför knäna och skorna fastnade i dyn och det var tillräckligt kallt för att jag skulle frysa rejält. Och jag blev så rädd och jag sjönk gång på gång. Till slut kom jag iland, genomfrusen barfota i snön och då kom min man och hämtade mig in i värmen.
Detta lärde mig att inte ens på dom underbaraste vidder får man bli övermodig och tro att man klarar sig själv. Även där kan man sjunka i dyn. Och Ps. 40 i Psaltaren, där det står, ”han drog mig upp ur fördärvets grop” blev en verklighet för mig. Inte ens på dom ljuvligaste vidderna klarar jag mig utan Gud. Men han finns där och tar hand om mig.Jag är så tacksam att jag inte behöver klara mig själv dagen som kommer. Jag är tacksam att Herden går med mig. Jag önskar att du som lyssnar också vill leva tillsammans med den underbare Gud jag talat om och som man kan läsa om i Ps 23 och Ps 40 i bibeln. Utan honom vågar inte jag möta dagen som kommer. Han har lovat gå med! Han leder oss på rätta vägar dagen som kommer.

1 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida