Ullas blog

den 3 oktober 2009

Gör honom fri och låt honom gå

Denna fras står i Joh 11:44
Låt oss titta lite på texten innan: Ett smärtsamt sammanhang. Man hade en tro om att om Jesus varit där hade det varit annorlunda. Det låg anklagan i luften. Och det var också så mycket smärta och sorg. Det gräts. Och Jesus grät. Grät han över bristande förståelse eller grät han över döden eller grät han över sorgen. Visste han inte vad som skulle hända?

Det hade gått långt, alldeles för långt. Gud kom inte i tid (ville man påstå) Han luktade redan. Det kan upplevas som Gud kommer för sent när vi ber våra böner. Ofta har jag undrat om Gud inte kan klockan. Han har så att säga, kommit i ”grevens timme”. "Han luktar redan".

En bok jag rekommenderar, som heter Ödehuset, kom ut i vintras och är en modern ”Kristens resa”. Allt ska jag inte berätta men det är ett pass där när han satsat allt för att få klarhet i vad som hänt hans dödade dotter. Han blir bjuden av en anonym till det ödetorp där man funnit henne död. Han reser dit med spänd förväntan, rädd att det är mördaren som bjudit in men med ett hopp att möta klarhet i vad som hänt. När han kommer dit finns bara tomhet och blodfläcken kvar och han går besviken därifrån. Det är för sent (mänskligt sett). DÅ möter han någon och så småningom kommer hela treenigheten fram och tar honom på en resa genom de svåra passagerna och han får uppleva smärtsamma men underbara saker. Livet vänder totalt och han blir en annan människa.

Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet. (v40). Tron är här att hålla ut längre än det egentligen går. Han har varit död i 4 dygn och han luktar redan. Allt hopp är ute med råge. Det är kört. Då kommer Gud.

Han ropade med hög röst. Lasarus kom ut. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Undret hade skett. Jesus hade uppväckt Lasarus. Men han var inte fri. Han var märkt av döden Han hade bindlar runt sig och en duk framför ansiktet.

Jesus sa åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå”. Gud kallar inte sin församling att ge liv åt det döda. Det gör han själv. Men han kallar sin församling att göra människor fria och låta dem gå. Tänk om den kallelsen gäller idag också.! –Att göra människor fria och låta dem gå. Herren ger liv men han kallar oss att klippa bort bindorna. Vad är det för bindor människor har? Besvikelser, sargade självkänslor, smärta, sjukdom, stress, utbrändhet, mammon och mycket mer. Människor behöver göras fria och låtas gå. Inte fria i syfte att bindas till en församling i första hand utan frias och ha möjlighet att gå. Ingen baktanke.

Man kan leka med tanken vart Lasaros gick. Troligen stannade han hos Marta och Maria trots allt. Men han skulle göras fri och ha möjlighet att gå. Låt honom gå!

Bindor lindas i många lager. Ibland är det polstrat under. Var ska man börja klippa? Var är du kallad att göra första klippet? I bön får vi nu fråga Herren vem just jag ska göra fri.

1 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida