Ullas blog

söndag 21 februari 2010

Beroendeskap

Det har varit en hel del snö den här vintern. Bor man på landet är det spännande. Kommer man iväg eller är man insnöad? Och om man kommer ut, -kommer man hem eller är man utsnöad? Hemma på gården kan man klara sig själv men ute över åkrarna är man såld. Man kan inte skotta för hand i kilometrar. Man är beroende av andra, av såna som har en plog eller en snöslunga.

Vi bodde i Skåne 1979. Då var det bara bandvagnar som fungerade. Min dotters skolkamrat är född i bandvagn. När det blev lite bättre gick det kolonner på bestämda tider. Först gick plogen och bakom den de bilar som var tvungna. Man var beroende.

Det är inte populärt i dessa tider att vara beroende. Alla vill klara sig själva och köper en egen maskin, bildligt talat. Det kanske aldrig har varit populärt att vara beroende. Redan i 3-årsåldern säger man ”kan själv” och så håller vi på livet igenom. Och i livets slut har många svårt att ta emot hjälp. ”Kan själv” och kan man inte själv, upplever man att man inte har något värde när man är andra till last. Man har svårt att ta till sig att värdet INTE ligger i vad man gör utan i den man är. Du vet väl om att du är värdefull.

Förr i tiden hjälpte man varandra. Man var tvungen att göra sig beroende. Nu för tiden råder individualismen. Därmed formas ett samhälle där de som inte klarar sig själva blir betraktade som en börda och det bildas en människosyn som talar om att det finns liv som inte är värda att leva.

I bibeln är beroendeskap något fint. Jesus kallar oss att vara beroende, i första hand av honom men också av varandra. I Matt 14:22-33 kan man läsa om att Petrus går på vattnet.

Det här är en text som handlar om beroende. Först kämpar lärjungarna i egen kraft och det går inte bra. Så kommer Jesus och kallar Petrus att göra det omöjliga, gå på vattnet. Petrus går och vattnet bär. Petrus släpper blicken på Jesus och börjar gå i egen kraft. Det går inte. När han skrek ut sitt behov grep Jesus tag i honom. Petrus hade fått en lektion i att vara beroende. Det skulle komma flera under hans livsvandring.

Två sånger har sjungit i mig den sista tiden. Den första är ”Idag vill jag vara beroende, av kraften från Jesu kors”. Det är en bekännelse, en bekännelse att lägga ner sin ”jag klarar mig självanda” och kapitulera inför Jesus. Den andra sången lyder så här:

Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Rena mitt hjärta Herre så jag ser dig klart
Så jag inte missar målet i det jag gör.

En kristen människas liv står i beroendeskap till hela treenigheten. Det går inte att leva i vardagen utan Guds kraft. Vi behöver helig Ande för att inte missa målet i det vi gör. Vi kan få leva vår vardag tillsammans med den helige Ande. Men en förutsättning för detta är att vi ger upp vår individualism.

Ja en sak är att vara beroende av Gud men vågar vi göra oss beroende av varandra? Nya testamentet talar om församlingen som en Kristi kropp där vi är olika lemmar, ögon, händer etc. Detta talar om ett beroendeskap inte bara på söndagarna utan i vardagen. Vågar vi göra oss beroende av varandra? Eller är vi så fega att vi lever efter gamla uttryck som ”bra karl reder sig själv” eller ”själv är bästa dräng? Gud kallar till ömsesidighet. Har kallar inte dig bara till att klara dig själv och hjälpa andra utan han kallar dig till att ta emot hjälp av andra också. I en sådan värld är det lättare att leva. I en sådan värld är det lättare att möta dagen som kommer.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida