Ullas blog

Recention av "Inte helt perfekt men god nog för Gud" av Michael Yaconelli

2010-04-25T23:05:00.003+02:00

Tycker du den här boken låter intressant? Det tyckte inte jag. Jag fick boken av misstag. Jag hade missat att avbeställa den.
När den nu ändå hade kommit, tittade jag lite på den och blev intresserad. Jag ångrar inte att jag läste den. Det var en av de bättre böckerna jag läst på länge.
Boken har en själavårdande grundton och den stimulerar oss till att våga vara annorlunda, fast vi inte är perfekta. Den vänder upp och ner på många begrepp och tar ”udden av traditionella måsten” samtidigt som den stimulerar till att leva ut ett annorlunda kristenliv i vår vardag.
Låt mig presentera några citat:
I ett kapitel som heter ”Den struliga andligheten – platsen där vår strulighet möter Jesus” finns citaten ”Ordet andlig beskriver någon som är ofullkomlig och som lever sitt liv för Gud på ett sätt som inte är perfekt. Själen är en byggplats” och ”Jesus bryr sig mer om längtan än om kunskap”
I kapitlet ”Att stå emot motståndarna – konsten att besegra andliga sabotörer” läser vi ”Livet med Jesus ska levas, inte kvävas, dissekeras, inspekteras eller fördömas” I kapitlet ”Bortstötta – när det förflutna förlamar oss” läser vi ”Det förflutna speglar vår längtan” och ”Jesus kan sona vårt förflutna, vad vi än bär med oss: nederlag, misslyckanden, dåliga beslut, brist på mognad eller till och med sådant som andra har gjort mot oss”Nästa kapitel heter ”Udda lärjungaskap – den skeva andlighetens frukter”. Där kan vi läsa "Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er udda" ...... Kristus skapar oss inte likadana. Det han gör är att bekräfta vårt annorlundaskap. .......Likriktning är ett virus som utlöser en allergisk reaktion mot alla som är annorlunda................Likriktningen är en följd av synd. den plattar ut oss människor, säljer ut oss, försöker göra oss homogena. Likriktningen är kyrkogården där våra särdrag ligger begravda........Vår särprägel är en gåva från Gud som ligger vilande tills Guds Ande ger den liv och form” .
Vidare kan vi i kapitlet ”Oandlig mognad – det nyckfulla lärjungaskpets icke-principer” läsa ”Andlig tillväxt är något mer än en procedur. Det är en vild jakt på Gud i våra själars vildvuxna djungel, ett letande som inbegriper en nyckfull kombination av ofullkomlig verklighet, ostyrig frihet, frustrerande stillastående, tilltagande långsamhet och en sund portion tacksamhet. ..... En andlig mognad som inte börjar med dåligt samvete utan med längtan, inte med principer utan med glöd, inte med plikt utan med förtvivlan”.
Detta var några axplock. Låter det intressant? Boken finns att köpa på Libris.

Att prioritera

2010-03-12T00:04:00.002+01:00

HUR SKA JAG PRIORITERA?
Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterol i kroppen!
Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag och sedan kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills har tillbringat på toa.
Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som
ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen, annars är det illa! Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, du kommer inte ens att märka
det.
Man ska också äta nötter och bönor/ärtor varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärtor. Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger. Bara för det behövs det 5 timmar! Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna.
Borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna, bönorna och ärtorna. Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet.
När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del
tid i badrummet.
Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det fungerar inte längre, eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad, vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme).
Du måste också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen. Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst två dags- och några stycken kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet. Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt. Du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.
När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt! T.ex. duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv. Då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar. Drick vin efter det , du kommer att behöva det.
Sen om du skulle få 2 minuter över, skicka detta vidare till dina vänner (som man ska vårda dagligen), medan du äter äpplet, vilket är som sagt väldigt nyttigt.
Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl. nötter/bönor/ärtor), vet jag inte längre vad jag måste göra, men
jag vet att jag måste gå på toa NU.
Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

Beroendeskap

2010-02-21T22:06:00.001+01:00

Det har varit en hel del snö den här vintern. Bor man på landet är det spännande. Kommer man iväg eller är man insnöad? Och om man kommer ut, -kommer man hem eller är man utsnöad? Hemma på gården kan man klara sig själv men ute över åkrarna är man såld. Man kan inte skotta för hand i kilometrar. Man är beroende av andra, av såna som har en plog eller en snöslunga.

Vi bodde i Skåne 1979. Då var det bara bandvagnar som fungerade. Min dotters skolkamrat är född i bandvagn. När det blev lite bättre gick det kolonner på bestämda tider. Först gick plogen och bakom den de bilar som var tvungna. Man var beroende.

Det är inte populärt i dessa tider att vara beroende. Alla vill klara sig själva och köper en egen maskin, bildligt talat. Det kanske aldrig har varit populärt att vara beroende. Redan i 3-årsåldern säger man ”kan själv” och så håller vi på livet igenom. Och i livets slut har många svårt att ta emot hjälp. ”Kan själv” och kan man inte själv, upplever man att man inte har något värde när man är andra till last. Man har svårt att ta till sig att värdet INTE ligger i vad man gör utan i den man är. Du vet väl om att du är värdefull.

Förr i tiden hjälpte man varandra. Man var tvungen att göra sig beroende. Nu för tiden råder individualismen. Därmed formas ett samhälle där de som inte klarar sig själva blir betraktade som en börda och det bildas en människosyn som talar om att det finns liv som inte är värda att leva.

I bibeln är beroendeskap något fint. Jesus kallar oss att vara beroende, i första hand av honom men också av varandra. I Matt 14:22-33 kan man läsa om att Petrus går på vattnet.

Det här är en text som handlar om beroende. Först kämpar lärjungarna i egen kraft och det går inte bra. Så kommer Jesus och kallar Petrus att göra det omöjliga, gå på vattnet. Petrus går och vattnet bär. Petrus släpper blicken på Jesus och börjar gå i egen kraft. Det går inte. När han skrek ut sitt behov grep Jesus tag i honom. Petrus hade fått en lektion i att vara beroende. Det skulle komma flera under hans livsvandring.

Två sånger har sjungit i mig den sista tiden. Den första är ”Idag vill jag vara beroende, av kraften från Jesu kors”. Det är en bekännelse, en bekännelse att lägga ner sin ”jag klarar mig självanda” och kapitulera inför Jesus. Den andra sången lyder så här:

Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Jag är beroende av helig Ande för varje dag som går
Rena mitt hjärta Herre så jag ser dig klart
Så jag inte missar målet i det jag gör.

En kristen människas liv står i beroendeskap till hela treenigheten. Det går inte att leva i vardagen utan Guds kraft. Vi behöver helig Ande för att inte missa målet i det vi gör. Vi kan få leva vår vardag tillsammans med den helige Ande. Men en förutsättning för detta är att vi ger upp vår individualism.

Ja en sak är att vara beroende av Gud men vågar vi göra oss beroende av varandra? Nya testamentet talar om församlingen som en Kristi kropp där vi är olika lemmar, ögon, händer etc. Detta talar om ett beroendeskap inte bara på söndagarna utan i vardagen. Vågar vi göra oss beroende av varandra? Eller är vi så fega att vi lever efter gamla uttryck som ”bra karl reder sig själv” eller ”själv är bästa dräng? Gud kallar till ömsesidighet. Har kallar inte dig bara till att klara dig själv och hjälpa andra utan han kallar dig till att ta emot hjälp av andra också. I en sådan värld är det lättare att leva. I en sådan värld är det lättare att möta dagen som kommer.

2010-01-30T11:40:00.001+01:00

Är så tacksam för det liv jag lever just här och nu. Känns som jag alltid förr jagat framåt men nu fått landa i att "Detta är dagen som Herren ger".

Jag drömmer om en jul hemma

2010-01-08T09:06:00.001+01:00

Så här i julens sista skälvande timmar vill jag knyta an till den kända sången ”Jag drömmer om en jul hemma”. Vad är det vi drömmer om? Vad är det som saknas som vi verkligen drömmer om? Längtar vi tillbaka till barndomen i sig eller är det den samhörighet, den känsla av sammanhang vi kände då? Eller vad är det? Vill vi bli små igen och förlita oss på någon annan? Vad är nostalgi egentligen? Vad betyder hemma för mig?

Utan att överdriva kan vi väl vara överens om att det finns en rotlöshet i vår tid. Aldrig har så många bott ensamma, varit ensamstående förälder, särbo, kvarbo, närbo eller något annat. Aldrig har så många känt sig ensamma fast de bor ihop. Och aldrig förr har vi överösts med så mycket prylar och aktiviteter som ska döva vår ensamhet.

”Ert hem hos Gud” hittade jag i bibeln, i Ef 2:19. Det var en av texterna från trettondag jul som innehöll detta. ”Ert hem hos Gud”. Vad är det för ett hem? Man skulle kunna tänka sig att det är himlen, en plats efter detta liv. Men jag tror det är att göra det för enkelt för sig. Lite tidigare i versen står det att vi inte är gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga. ”Hem hos Gud”, kan det stå för tillhörighet, delaktighet, känsla av sammanhang, jag allt detta som nutidsmänniskan saknar. Tänk om Efeserbrevet är så modernt att det möter upp mot nutidsmänniskans behov!

Jag drömmer om en jul hemma!

Tänk om han kom idag!

2009-12-22T00:19:00.001+01:00

Det är en underlig tid, tiden före jul. Så många människor har lovat sig själva att i år ska de inte ha julstress. De ska vara ute i god tid och allt ska vara fint och klart till jul och då ska dom ha alla sorters mat och bjuda på alla sorters kalas och hinna umgås med alla och så ska dom
vila mycket och vara utvilade efter helgerna. Hur sker detta utan stress?
4:e advent hörde vi om Maria som svarade med ”må det ske med mig som du sagt”. Hon var beredd. ”Bered en väg för Herran” sjöng vi redan första advent. Har vi hunnit bli beredda att ta emot Herren? Maria satt inte och räknade ut – nej Herre, det går inte för jag hinner inte föda barn i december. Då är det ju Chanuka, judarnas jul. Herre, syltan och knäcken, lutfisken och skinkan – det förstår du Herre, att då kan jag inte föda. Nej, hon sa, ”må det ske med mig som du sagt. Hon var beredd.
3:e söndan i andvent hörde vi om Johannes som var vägröjare. Då tänkte jag på vägen mellan oss och Wikmans. Enligt kartan går den rakt fram. Men det var länge sen någon gick där. Man har vikit av och gått genom ödehusets trädgård. Och så har själva vägen växt igen med tät sly. Nu är ödehuset sålt och till sommaren flyttar nya människor in där. Då kan vi inte gå över tomten längre. Vi måste bereda en väg genom slyn, så att det blir en banad väg. Ibland är det vår uppgift att vara vägröjare, inte bara av sly i naturen utan vi är kallade att röja väg till människors hjärtan, att bereda marken, plöja, harva, gödsla och sen så och sen så ska vi vila armen som det står att bonden gjorde i sången om hur han sådde. Ofta gör vi tvärt om. Vi ägnar ingen tid att bereda marken utan stoppar bara ner fröerna och sen undrar vi varför det inte växer och så tar vi upp fröet och tittar på det och gör en analys vad som är fel. Så gör inte en bra bonde.
Det slog mig härom dan, när alla rengöringsflaskorna var framme på golvet och leverpastejen stod på kallning och julskinkan var som hetast – tänk om Jesus föds för tidigt och kommer idag? Hur skulle han ta den oreda som råder dagarna före jul. Tänk om Jesus är ofin nog att inte komma just på julnatten, när vi tänt ljusen, övat in julsångerna och är beredda att ta emot honom. Tänk om han kommer en annan dag? Eller tänk om han kommer just på julnatten och möter oss så trötta av allt julstök, att vi inte märker honom. Och så har vi missat hela grejen!
Kanske vi skulle bilda ett parti ”våga vägra stressa inför jul”. Undrar hur det skulle bli då? Tänk om det blev tid över för att ta emot Jesusbarnet? På riktigt!
Jag ät säker på att Herren kallar oss ut ur ekorrhjulet, ut i frihet, till att föda fram en frälsare. Då blir det en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Advent i antågande

2009-11-22T23:45:00.002+01:00

Domsöndagen och det gamla kyrkoåret är till ända. Vad blev det med våra liv och alla ambitioner? Idag har Gud skilt fåren från getterna för han är en rättvis Gud som inte ser mellan fingrarna. Kanske vi allt för ofta dömer oss själva hårdare än Gud gör. Det kan ibland leda oss in i en sån rannsakan att vi inte ser någon väg ut ur mörkret. Det är öken!
Där i öknen möter Gud med förlåtelse och omstart. För mitt i öknen kommer adventstexterna och Jes 35 är en riktig goding! Läs det! Efter en slitsam höst med grus i ögonen och ökensand i munnen, där vi kanske stämt in i sången "det är öken" möter oss något nytt. Vi är inte förflyttade till en annan plats. Vi är kvar. Men omständigheterna är helt annorlunda i detta nådens år. Öknen och ödemarken jublar. Vi är alltså kvar där men vi jublar! Det blommar i öknen. Vi har inte förflyttat oss till en örtagård utan undret har skett mitt i öknen! Den kraftlöshet som förut har rått är nu borta. Vi får styrka i kraftlösa armar och stadga i självande knän (jfr Hebr 12:13 fast gärna hela 12:1-13). Det är inte bara kraftlösheten som försvinner utan blindhet och dövhet, lamhet och stumhet. Helt nya förutsättningar finns där Gud bryter fram under det nya året. Vi är kvar i det förbrända landet och där ska det ska bli en sjö. Vi behöver inte flytta oss till sjön. Sjön kommer dit vi är.
Gud förändrar situationen där vi står. Mitt i pessimismen, oron, smärtan och våndan banar Gud en väg, den heliga vägen! Och vi som stod under domen på domsöndagen får komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och gläder följer oss och sorg och suckan flyr!
Halleluja!
Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera tills Gud uti alla blir allt.
Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud!
Var glad, var glad och hylla din konung och Gud!

Andakt

2009-10-12T21:48:00.000+02:00

Jag hör till den sortens personer som nästan aldrig drömmer. Eller jag kanske ska säga att jag hör till den sortens personer som aldrig vet om mina drömmar, för vetenskapen säger att alla drömmer.
Jag talade med min Herre om min längtan att drömma, en gång i vintras, eftersom jag inte drömt på 20 år och då drömde jag en fantastisk dröm, som jag inte nu ska gå in på.
Så drömde jag i förra veckan igen. Jag drömde att jag var i norra Norrland och skulle ta en tur till Göteborg, så där över en kväll. Det var två bilar, som skulle åka men när det var dags, strömmade det till folk från alla håll. Vi trängde in oss i tre bilar och i min bil kunde ingen vägen men tydligen inte i de andra bilarna heller, för alla kom fel.
Så reste vi iväg. Så småningom kom vi till ett brant krön. Man såg inte vägen bakom krönet. Det visade att vi hamnade i en brant garagenerfart och det gick inte att komma upp. Alla bilarna hamnade där. Jag hade tur för jag hade en liten bil, så jag kunde lyfta den därifrån. (Kanske du förstår att jag hade huvudvärk när jag vaknade?). Sen gick jag iväg en liten runda för att se var jag befann mig.
Döm om min förvåning! Jag befann mig på en underbar skidanläggning med underbara vidder, sol, snö, ja allt man kunde önska sig. Jag som trodde jag hamnat så fel hade kommit så rätt! Drömmen slutade där. Jag kom aldrig till Göteborg. Och jag ville inte dit för jag hade funnit något som var bättre!
Det slog mig att det ofta är så här i livet. Vi kommer bildligt talat in i en återvändsgränd och vi sliter på egen hand och lyfter oss själva för att ta oss därifrån och förflytta oss långt bort. Och så visar det sig att underbara vidder med stor frihet finns bara vi vänder oss om och tittar efter.
Ps 23 i Psaltaren är en härlig psalm som talar om ett år med Herren. Låt oss läsa den…..Här står det om att vår Herre låter oss vila på gröna vida ängar, inte inne i ogenomträngliga snår. Han lyfter oss ut från snåren om vi vänder oss om. I sydliga länder är man på de gröna ängarna på vintern. När våren kommer är det dags att ta sig iväg till bergsplatåerna och det är en farlig resa. Men i psalmen kan vi läsa om att Herden går med oss i dödsskuggans dal och han har en käpp som han milt föser oss med och en stav med en krok längst ut som han lyfter upp oss med om råkar falla ner vid sidan av vägen. Så kommer sommaren och då är fåren och herden uppe på en underbar bergsplatå. På bla spanska är bord och bergsplatå samma ord. Ett bord är ett begränsat område som herden friar från farligheter, som stora vilda djur i mängd. Bordet är fyllt med godheter som inte är farliga för fåren. Dom får tillbringa en ljuvlig tid där. Men i närheten finns också små farligheter, smådjur som biter. Därför smörjer han deras huvud med olja så att smådjuren inte ska fastna. Herren bereder för oss ett bord i våra ovänners åsyn, dvs han leder oss upp på en öppen platå med underbara vidder där vi får njuta av frihet, näring och utsikt och där han tar hand om oss och skyddar oss från de små angreppen., och Herren håller de stora farligheterna på avstånd.
I helgen var jag i Sälen. Den dröm jag haft talade till mig. Jag njöt av de underbara vidderna, solen som sken och luften jag andades. Min dröm uppfyllde sig framför ögonen. Jag njöt.
Så skulle jag gå ut på promenad. Jag gick där jag brukade gå. Det var bara det att nu var det inte vinter, som det brukar vara när jag är i Sälen. Och det visade sig att min promenadväg gick över ett kärr. Och jag gick ner mig till ovanför knäna och skorna fastnade i dyn och det var tillräckligt kallt för att jag skulle frysa rejält. Och jag blev så rädd och jag sjönk gång på gång. Till slut kom jag iland, genomfrusen barfota i snön och då kom min man och hämtade mig in i värmen.
Detta lärde mig att inte ens på dom underbaraste vidder får man bli övermodig och tro att man klarar sig själv. Även där kan man sjunka i dyn. Och Ps. 40 i Psaltaren, där det står, ”han drog mig upp ur fördärvets grop” blev en verklighet för mig. Inte ens på dom ljuvligaste vidderna klarar jag mig utan Gud. Men han finns där och tar hand om mig.Jag är så tacksam att jag inte behöver klara mig själv dagen som kommer. Jag är tacksam att Herden går med mig. Jag önskar att du som lyssnar också vill leva tillsammans med den underbare Gud jag talat om och som man kan läsa om i Ps 23 och Ps 40 i bibeln. Utan honom vågar inte jag möta dagen som kommer. Han har lovat gå med! Han leder oss på rätta vägar dagen som kommer.

En rymlig plats

2009-10-04T00:06:00.000+02:00

Hur ofta känner vi oss inte trängda. Det började med att Adam och Eva kände sig trängda i Eden, när Gud kom och hälsade på och de var nakna. Och sen har det fortsatt, Abraham och Isak vid offerplatsen, Jona i fiskens buk, ja listan kunde göras lång.

I vardagen kan vi känna oss trängda, trängda av människors förväntningar, trängda av tidsbrist, trängda i den samhällsform som råder och kanske mest av allt, trängda av våra egna ambitioner.

I allt detta kommer Herren och talar till oss om en rymlig plats! Vi läser i Rom. 11:33 ett djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud. Här andas vi rymd, ingen instängdhet. Ty av honom och genom honom och till honom är allting (v 36). Det finns alltså något gränslöst, en rymlighet i Herren och detta ger han oss. I Ef 3:17-18 står det om att stå fasta och vara stadigt rotade i honom. Det kan låta som att vara trängd och instängd men i nästa vers ser vi att han är utgångspunkten för at vi tillsammans med alla de heliga ska förmå fatta bredden och längden och höjden och djupet. Här talar vi om volym. Skulle inte detta vara en rymlig plats?

I Ps 23 talas också om en rymlig plats: ”Han låter mig vila på gröna ängar”. Herren vill skapa en rymlig plats för dig mitt i den vardag som tränger dig. Han vill ge dig öar av rikedom, så at hela vardagen blir en rymlig plats. Sträck ut dig på hans äng och ta in hans rikedom och kärlek.

Herren vill också att du och jag ska vara med och skapa rymliga platser för andra, att göra dem fria och låta dem gå.

Gör honom fri och låt honom gå

2009-10-03T00:06:00.002+02:00

Denna fras står i Joh 11:44
Låt oss titta lite på texten innan: Ett smärtsamt sammanhang. Man hade en tro om att om Jesus varit där hade det varit annorlunda. Det låg anklagan i luften. Och det var också så mycket smärta och sorg. Det gräts. Och Jesus grät. Grät han över bristande förståelse eller grät han över döden eller grät han över sorgen. Visste han inte vad som skulle hända?

Det hade gått långt, alldeles för långt. Gud kom inte i tid (ville man påstå) Han luktade redan. Det kan upplevas som Gud kommer för sent när vi ber våra böner. Ofta har jag undrat om Gud inte kan klockan. Han har så att säga, kommit i ”grevens timme”. "Han luktar redan".

En bok jag rekommenderar, som heter Ödehuset, kom ut i vintras och är en modern ”Kristens resa”. Allt ska jag inte berätta men det är ett pass där när han satsat allt för att få klarhet i vad som hänt hans dödade dotter. Han blir bjuden av en anonym till det ödetorp där man funnit henne död. Han reser dit med spänd förväntan, rädd att det är mördaren som bjudit in men med ett hopp att möta klarhet i vad som hänt. När han kommer dit finns bara tomhet och blodfläcken kvar och han går besviken därifrån. Det är för sent (mänskligt sett). DÅ möter han någon och så småningom kommer hela treenigheten fram och tar honom på en resa genom de svåra passagerna och han får uppleva smärtsamma men underbara saker. Livet vänder totalt och han blir en annan människa.

Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet. (v40). Tron är här att hålla ut längre än det egentligen går. Han har varit död i 4 dygn och han luktar redan. Allt hopp är ute med råge. Det är kört. Då kommer Gud.

Han ropade med hög röst. Lasarus kom ut. Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Undret hade skett. Jesus hade uppväckt Lasarus. Men han var inte fri. Han var märkt av döden Han hade bindlar runt sig och en duk framför ansiktet.

Jesus sa åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå”. Gud kallar inte sin församling att ge liv åt det döda. Det gör han själv. Men han kallar sin församling att göra människor fria och låta dem gå. Tänk om den kallelsen gäller idag också.! –Att göra människor fria och låta dem gå. Herren ger liv men han kallar oss att klippa bort bindorna. Vad är det för bindor människor har? Besvikelser, sargade självkänslor, smärta, sjukdom, stress, utbrändhet, mammon och mycket mer. Människor behöver göras fria och låtas gå. Inte fria i syfte att bindas till en församling i första hand utan frias och ha möjlighet att gå. Ingen baktanke.

Man kan leka med tanken vart Lasaros gick. Troligen stannade han hos Marta och Maria trots allt. Men han skulle göras fri och ha möjlighet att gå. Låt honom gå!

Bindor lindas i många lager. Ibland är det polstrat under. Var ska man börja klippa? Var är du kallad att göra första klippet? I bön får vi nu fråga Herren vem just jag ska göra fri.

Tro och liv

2009-08-22T23:22:00.002+02:00

..........vilket härligt tema för 11:e söndagen efter trefaldighet......eller............ Vi börjar med att läsa texten från gamla testamentet i Jes 2:12-17.

Ty Herren Sebaot har bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter i höjden och yvs, över alla Libanons cedrar, dom höga och mäktiga, och alla Bashans ekar, över alla höga berg och alla mäktiga höjder, över alla stolta torn och alla branta murar, över alla långfärdsskepp och alla praktfulla fartyg. Då skall människans stolthet kuvas, hennes högmod kväsas. Herren ensam triumferar den dagen.

Oj då...... kan man hoppa över det ordet? Vi är väl inte övermodiga och stolta, eller...Vi går vidare och tittar på nästa ord om farisén och publikanen i Luk 18:9-14. Vilken tur att vi är publikaner..........eller kan det vara så att det ibland finns en liten, liten farisé i oss? Och att Gud talar till oss i första delen av texten. Nej Gud, så är det inte, eller......... Så vi vandrar raskt vidare till Rom 3:21-28 där vi läser att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Där for stoltheten för gott! Det är inte mycket med oss när allt kommer till kritan.

Men det finns en fortsättning! "och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus". Halleluja! Det finns hopp, inte bara för publikanen utan också för farién om han ångrar sig och sätter Gud först. Gud vill inte bli hjälpt på traven. Han vill istället hjälpa oss på traven. Han är Herre! Vi är hans efterföljare.

Låt oss till sist läsa dagens psaltartext Ps. 143:6-10.
Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag ska gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja ty du är min Gud. Må din goda Ande leda mig på jämn mark.

Vi kan möta motstånd i livet som är som stora bergväggar, som hindrar oss. Vi är inte mäktiga nog i oss själva att rucka på berget det minsta men Guds goda Ande förvandlar våra berg till jämn mark. Det som såg omöjligt ut förvandlar han. Det är tro och liv!

Vardagstro

2009-07-22T00:04:00.000+02:00

Igår gjorde jag tre saker – rensade ogräs, röjde bort grenar i buskar och plockade bär.

Jag rensade en grusgång. Det gick förhållandevis lätt. Det berodde på att det hade regnat rejält i två dagar, så att jorden var så mjuk den kunde vara.
Herre hjälp mig att passa på att ta bort ogräs i mitt liv när andens regn har luckrat upp min hårda ”grusgångshjärta”.
Jag rensade olika sorters ogräs. En del ogräs hade långa revor men lite rot. Dom var lätta att rensa fast dom hade skapat mycket oreda där dom växte. Värre var det med maskrosrötterna, inte så mycket ovan jord men desto mer under jord. Då behövdes lämpligt verktyg.
Herre tack för att du rensar i mitt liv, långa revor med små rötter men tack för att du också har verktyg att rensa bort maskrosrötterna.
Röjningsarbete skedde i björnbärssnår, rosbuskar, spireabuskar, prakttrybuske, syrenbuskar och ginstbuske och så stora trädskott. En del grenar var så tjocka, att jag fick ta i och då fick jag en blåsa på tummen, som sprack. En del grenar hade taggar. Värst var det med björnbärssnåren. Ingenstans kunde man hålla i dem för att inte bli stucken.
Herre tack för att du röjer i mitt liv utan att tänka på riskerna för dig själv, att bli sönderriven (det blev du av törnekronan på Golgata) och att få sår (det fick du av spikarna under hammarslagen på Golgata).
Sen var jag ute och plockade hallon, blåbär och smultron. Hallonen var i rätt höjd för min -efter rensning och röjning - stela rygg. Men tyvärr, många hallon var övermogna och hade redan fallit till marken. Blåbären var fina men alltför nära marken för min träningsvärkande rygg och för att inte tala om färgen. Tre fingrar är fortfarande märkta av gårdagens bravader. Smultronen då – jag dom satt ett och ett långt ner på marken. En del var övermogna och blev bara mos när man tog i dom. Andra var inte ens mogna.
Herre jag ber att de andens ”hallon” du framalstrat i mitt liv inte ska sitta där och bli övermogna och till ingen nytta utan i stället få vara till tjänst. Jag tackar dig att du också orkar med blåbären i mitt liv, fast dom är nära marken och ger dig smutsiga händer. Jag tackar också för att du tar dig an smultronen i mitt liv fast de är så svåra att hitta och så ojämnt mogna.
Amen

Förföljd av efterföljelse

2009-07-20T01:59:00.000+02:00

Så har då 6:e söndagen efter trefaldighet gått till ända men förföljelsen av tankar om efterföljelse har inte slutat hos mig. Ett liv i efterföljelse, vad är då det?

Dagens texter handlar om att Gud kallar till en djupare efterföljelse än man först tänkt. I Matt 5:20-26 skärps lagens bud. Det blir inte lättare utan svårare att vara en efterföljare. I texten i 1 Petrus brev (1:16-19) kommer pilgrimstanken in, att vara redo att bryta upp när Herren kallar och att ständigt vaka. Hur mycket har vi inte sjungit om detta genom åren (Pilgrim som på väg till fadershuset, Jag är nu stadd på pilgrimsfärd, jag längtar till en bättre värld, Jag är en främling här….osv.). Och ändå, hur är det med pilgrimssjälen i oss? Har det som det står i en dikt, börjat växa mossa på vår farkost, så att vi inte kan lägga ut från land utan blir bofasta vid stranden. Då är det hög tid att ro ut från land, så att vi räddar vår pilgrimssjäl. Efterföljelse är alltså att vara beredd att bryta upp. Är vi det? Om Gud skulle visa en helt annan väg än vi tänkt oss, är vi då beredda att gå? Eller är vi bara beredda att följa efter på vägar vi tänkt ut själva?
Efterföljelse är att följa efter. Följ mig sa Jesus till lärjungarna och dom följde honom i 3 år. Intressant är också att Matteus och Markus har ett ord för efterföljelse, Lukas ett annat och ytterligare ett annat ord används i Johannes evangelium. Till detta får vi återkomma en annan gång.
Efterföljelse kan vara att ”gå undan” tillsammans med Jesus för att bli stilla med honom men det kan också vara tvärtom. Jesus själv visar på ett sådant sammanhang i Matt 14:6-21. Jesus skulle gå undan och vila men folket följde efter honom och han fylldes då av medlidande med dem och gav dem att äta (av de välsignade bröden och fiskarna.). Går vi undan för att vara med Herren (i lugn och ro) eller fylls vi av medlidande och ger vår omgivning att äta.? Runar Eldebo skriver i sin senaste bok ”Den stora skillnaden” att poängen med kristen tro är inte ro och vila utan att vi med alla till buds stående medel gör en skillnad”. Han vänder på den kända sångstrofen och säger ”det går en bro från ro till tro”. Det är inte rofyllt och puttenuttigt att vara en efterföljare. Är vi ändå beredda att följa honom?Dietrich Bonhoeffer skrev boken efterföljelse. Om denna bok kan man säga mycket men det jag nu vill säga är att han vet vad han talade om. Han blev förföljd för sin efterföljelse. Är du och jag beredda att gå så långt att vi förföljs för vår efterföljelses skull?

Pingstdag

2009-05-31T21:15:00.002+02:00

Tänker på den dagen som står beskriven i 1 Mos. 11. "Låt oss bygga en stad med ett torn som når ända upp till himlen. Vårt namn blir känt och vi slipper vara skingrade över hela jorden." Så fel det blev när människan ville ha makt och ville komma upp på Guds nivå. Det blir alltid fel när man vill det. Gud var tvungen att stiga ned till Babel och skapa förvirring. Och från den dagen fanns många språk och man förstod inte varandra.
Jag undrar vem som led mest - människorna eller Gud? Gud led i alla fall i flera tusen år. Ända till den första pingstdagen i Apg 2. Då klev Gud genom sin Ande in i ett hus och fyllde det och tungor av eld fördelade sig och människorna blev fyllda av ande så att de började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. Var och en kunde höra sitt modersmål. Istället för förvirring, som det var i Babel skapades förståelse mellan människor.
Första berättelsen handlar om hur männískan strävade uppåt för att inta Guds position. Detta förorskade förvirring.
Andra berättelsen handlar om hur Gud genom sin Ande steg ned till människan för att inta hennes position. Då skapas förståelse.
Anden har vi fått för förståelse mellan männsikor, inte för att skapa barriärer. Och när förståelse skapas bland människor blir Gud synlig!

Jo tack, skapligt!

2009-05-18T21:48:00.002+02:00

Känner du igen svaret? Ett lagom svar en lagom slätstruken dag. Ingenting besvärligt men inte heller något upphetsande.
-Jo tack, skapligt.
Så skulle jag ha svarat om du frågat mig hur jag mådde idag. Lite träningsvärk och lite allergi, annars ganska skapligt. Vissa riktigt bra saker på jobbet men inget riktigt upphetsande, alltså ganska skapligt. Inget vidare väder på morgonen men kvällen bjöd på lite sol och trädgårdsarbete så det blev ganska skapligt.
-Jo tack, skapligt.
Så skulle jag nog ha svarat idag om du frågat med hur jag hade det med Gud. Mer frågor än svar och inget särskilt ord som "gripit" mig. Relationen har inte varit död men inte heller särskilt påtaglig. Jag har inte gråtit några tårar av gripenhet. Jag har snarare frågat var han är. För han har inte visat sig riktigt på det sätt jag väntat mig.
-Jo tack, skapligt.
Kanske det är det svar Gud skulle ge om jag frågade hur han mådde. "Du har inte glatt mig särskilt idag men inte heller gjort mig helt ledsen" kanske Gud svarar. "Men har du glömt att det är jag som är Gud och du är människa? Du försöker hela tiden stänga in mig i en ask och använda mig till att svara upp till dina förväntningar. Jag är större", säger Herren.
-DÅ möttes jag av en Mästare som är större och jag mötte honom i den här sången:

Det finns en blick som ser din börda när du inte orkar mer
en sårmärkt hand som bryter udden av den sorg som livet ger
Det finns ett namn som kan förvandla nederlag till ödmjukhet
ett leende som kan förändra bitterhet till tacksamhet.

En dag ska du åter få älska bortom rädsla, skuld och skam,
helt genomlyst, underbar ljusström, som förlöser, bryter fram.
Ja när du nått din egen botten och du faller ännu mer,
när räddningen gått förlorad, det är då som undret sker.

Jo tack, riktigt bra, blir nog svaret på frågan.

Livet efter flyttstädningen

2009-05-12T22:30:00.002+02:00

Tillbaka i vårt nya hem....Ändå inte klara! På fredag frånträder vi huset. Alltså är det fortfarande någon slags mellantillstånd. Flyttstädningen smärtade i armar och axlar och hela kroppen. Flyttandet har varit en långdragen process som nu snart lider mot sitt slut och det fina är, att jag har redan ett nytt hem, som står och väntar på mig.
Hjärnan har pysslat med lite annat under flyttstädningen, som att tänka på en djupare innebörd. En dag är livet på denna jorden slut och vad vi än tror, så blir det en slags flytt från den här kroppen någon annanstans. En del är säkra på att inget hem väntar efteråt, andra vet precis hur hemmet ser ut. Jag träffar döende människor dagligen och ser hur olika man tänker och tror.
För egen del vet jag inte exakt hur mitt nya hem efter detta livet kommer att se ut men jag vet vem jag ska bo tillsammans med, med vem jag ska ha en relation. Han heter Jesus Kristus. Och jag har redan börjat lära känna honom. Man kan säga att jag redan flyttat in, fast jag ännu inte flyttat ut, precis som vi haft det en tid i vårt jordiska hem. Jag vänjer mig alltså vid det nya livet medan det gamla är kvar.
Och nu ska vi börja leva det nya livet (min man och jag) i vårt nya hem. Jag tror jag använder morgondagen till att köpa en trimmer.

Uppbrott

2009-05-09T10:24:00.002+02:00

Ska till Linde och flyttstäda, städa ur ett hus, som jag bott i i 20 år men inte nu på ett halvår. Hur kul är det på en skala?
Uppbrottet, som i själva verket varit utdraget, drygt 2 år, är nu definitivt. Det började med att drömmen om vårt "livsprojekt", att bygga i Ramsberg, falnade hos oss båda, ovetande om varann. Så styrde något (som vi känner vid namnet Gud) våra vägar, sakta men säkert till Skaraborg. Först bara en tanke (i fromma sammanhang kallar vi det kallelse), sen har det börjat ta form, steg för steg men inte fort. Och nu är uppbrottet definitivt.
Flyttstäda, dvs rensa ut i det gamla och göra upp med det gamla är en djup glädje och smärta i kombination. Vi vill göra rent för någon annan men vi vill också rensa i våra egna liv. Och vi vill göra en nystart (fast för oss har nystarten redan börjat).
Nu packar jag bilen och reser iväg för helgens projekt - flyttstädning.

Tankar kring den gode herden i Ps 23

2009-04-26T23:24:00.002+02:00

· Är
Han är ett evigt presens. Jag är, är hans namn. Han är en herde, den som sörjer för oss, även om vi är det borttappade.
· Låter vila
Hur många gånger har vi inte glömt att vila från våra "måsten". Herren låter vila. Det handlar om återhämtning innan kommande strapatser. Det handlar om livets rytm. Människan gör allt för att förstöra rytmen, Guds skapelseordning. Gud har som gåva givit oss natten, vilodagen, vintern.
· För mig
Om vi låter oss ledas, leder han. Det är svårare att leda en stillastående än en som går. Gud vill föra oss fram på hans väg. Ställer vi oss upp till hans förfogande så leder han oss.
· Vederkvicker
Vederkvickelse behöver du och jag. Vederkvickelse behöver vår tids människor. Aldrig har så många varit utbrända. Det är motsatsen till vederkvickelse. Ja, säger du kanske. Annat var det på min tid. Då fick vi slita. Ja, men då vilade man efter sitt verk. Ingen kunde arbeta efter mörkrets ingång. Ingen arbetade på söndagen. På vintern kunde bonden inte göra något. Idag fyller han vintern med extrajobb och bokföring. Kvällssiestan fylls av affärsrundor, nyhetsintag, TV, dator, maskintvätt, bilvård och sen är man alldeles slut istället för att ha haft en vilokväll. Gud vill vederkvicka. Han vill låta oss finna rytmen i sin skapelse.
· Leder
Det talas mycket om ledarskap. Man ska gå ledarskapsutbildning och man ska vara en framgångsrik ledare. Men HAN leder oss på rätta vägar. Låter vi honom göra det?
· Är med mig
Ensamhet är en av denna tidens största gissel. Gång på gång hör vi om människor som dött och fått ligga där i sin lägenhet oupptäckta i månader. Hur kan det vara så? Hur kan vi undvika varandra i samma trappuppgång, så att vi inte saknar varandra på månader. Ensam kan man också vara mitt ibland människor. Kanske ännu värre. Ingen förstår. Alla har brått, ingen har tid…….. Gud är med mig. Är det en verklighet för oss. Umgås vi med Gud mitt i vardagen. Pratar vi med honom när vi vaknar på natten?
· Tröstar mig
Det finns massor med tröstsurrugat, piller, god mat, prylar, fina hus, volvo, alkohol, njutning, droger. Väljer även vi, som kallar oss hans barn, andra njutningar eller är han vår tröst?
· Bereder bord
Hans ord är ett berett bord. Här finns näring för vårt inre. Näringen finns hämta i Guds ord. Johannes 6 binder samman hunger och törst efter mat och dryck och mättar 5000, hunger efter livets bröd och sist nattvarden. Det blir en stegvis efterföljelse. Bespisningsundret hyllades av många. Talet om att han var livets bröd var inte lika populärt och när han började tala om sig som offret i nattvarden gick alla utom de 12 ifrån honom och det var då han frågade om de också ville lämna honom. Herre till vem skulle vi gå, sa Petrus, du har det eviga livets ord. Följer vi honom hela vägen eller gör vi som folket, hyllar honom bara när han gör under?
· Smörjer
Oljan är fet. Den är ett skydd för det onda. Den är ljuv att få inmasserad men den kan kännas kladdig och inte alla vill ha den. Vi vill låta oss insmörjas av den helige Andes olja, så att ondskan inte får något fäste när den angriper oss?

* Låter bägare flöda över
Livet med Gud är inte bara nätt och jämnt. Det flödar över. Går vi iväg när vi fått en skvätt av honom och säger, nu räcker det eller inväntar vi stilla hans överflödande kärlek?

GODHET ENDAST OCH NÅD SKA FÖLJA MIG I ALLA MINA LIVSDAGAR OCH JAG SKA ÅTER FÅ BO I HERRENS HUS, EVINNERLIGEN

Dagsaktuellt

2009-04-20T21:35:00.002+02:00

Det känns bra ikväll. Jag har kommit igång med cyklande till jobbet, ca 20-22 km tor. Jag medger dock att det var lite tungt att sen cykla till brevlådan för att hämta posten (1,5 km till) men det gick. Fryser lite. Nordlig vind hänger i men det ska bli varmare igen.

Tänker på några verb:
Är
Låter vila
För mig
Vederkvicker
Leder
Är med mig
Tröstar mig
Bereder bord
Smörjer
Låter bägare flöda över

Ja, det är rätt! Det är verb från psalm 23, som handlar om den gode Herden. Dessa verb ska jag fundera på ikväll. Får se om jag återkommer med något mer. Kanske någon vill kommentera?

En annandag

2009-04-15T22:51:00.003+02:00

Idag det är första dan på resten av ditt liv
och denna dag är en gåva ifrån Herren!

Det är inte storhelg alla dagar. Det är inte outhärdlig sorg heller alla dagar och inte är det sprängande glädje alltid heller men det är alltid första dagen på resten av våra liv.

Idag är det en vanlig dag och jag har varit i trädgården och upptäckt att livet spirar under lövmattan. Det är kraft i växterna. Dom tar sig igenom trots att det finns gamla löv som försöker dölja. Men det som döljer blir snart mull och har då inte längre någon kraft i sig. Livet ska segra!

Kanske det ligger en massa löv ivägen i våra inre liv också. Det spirande livet böjer sig under bladmassan men livet som började i oss i och med påskdagens seger ska spira igenom de tunnga lövmattorna och snart ska lövmattorna vara mull och livet träda fram.

Jag har krattat bort löv idag. Växterna har blivit synliga. Snart står de i full blom. I mitt inre liv är jag också i färd med att kratta. O att livet inunder får kraft att träda fram! Det finns förutsättningar till det!

Påskdagstankar

2009-04-13T09:59:00.002+02:00

Påskdagstankar

Jesus
Det var så ensamt utan Dig
Tre mörka dagar som aldrig höll på att ta slut
Jag visste inte att min kärlek var så stor till Dig
Att saknaden gjorde att jag inte höll på att stå ut

Gud
Jag är så tacksam att du accepterade offret från din Son
Och uppväckte honom på tredje dan
Så att jag som var så långt ifrån
Kan få följa med honom på vandring till stan

Jesus
Tack att du på tredje dagen reste mig opp (Hos 6:1-3)
Så att jag får vandra med Dig
Och i gryningens lopp
Riktigt lära känna mig genom Dig

Jesus
Tack att Du kommer som ett regn
Och vattnar min torra jord
Jag ber Dig var med mig i mitt hägn
Och genomdränk mitt liv med ditt ord

Gud
Nu ska min lovsång ljuda i den stora församlingen (Ps 22:23, gamla översättningen)
Och glädjen svalla över i vardagen
Att undret tagit plats mitt i historien
Och att fullbordad är lagen

Jesus
Jag vill leva för Dig och berätta för mina barn och barnbarn (Ps 22:31-32)
Att allt är fullbordat och klart (pepläroste v32 i Septuaginata av ordet fylla, fullborda)
Inget kan längre hålla oss kvar i våra trassliga garn
Allt för oss har blivit uppenbart

Påskaftonstankar

2009-04-12T14:14:00.003+02:00

Påskafton – mellan långfredag och påskdag
Redan nu – ännu icke

Redan nu har Jesus dött för våra synder
Ännu icke har Gud bekräftat hans offer genom att uppväcka honom.

Redan nu har offret offrats
Ännu icke har mottagaren tagit emot offret

Redan nu har förlåten rämnat
Ännu icke är vägen till nådastolen fri

Redan nu har jorden bävat
Ännu icke har himlen öppnat sig

Redan nu har döda kroppar uppstått
Ännu icke har de gått med den uppståndne till Jerusalem (Matt 27:53)

Redan nu har Jesus kallat till en ny familjebildning (Joh 19:26-27)
Ännu icke har vi gemenskap över alla gränser

Redan nu är rövaren med Jesus i paradiset
Ännu icke har vi lämnat denna jord

Redan nu är vetekornet i jorden
Ännu icke har det burit hundrafaldig skörd

Redan nu har vi fått Anden som arabån (förlovningsring, underpant, borgen 2 Kor 1:22)
Ännu icke har bröllopet stått

Redan nu är löftet givet
Ännu icke har vi sett hemlandet

Redan nu vet vi att påskdagsmorgonen kommer
Ännu icke har vi upplevt den

Redan nu är vi kallade till gemenskap med honom
Ännu icke är vi i den himmel han har berett.

Påskaftonen drar åt två håll,
vetskapen om vad som ska hända
och smärtan över att det inte har hänt än

Påskaftonen drar åt två håll,
Vissheten om den nya jorden som väntar
Och smärtan över den jord som är i födslovåndor

Påskaftonen drar åt två håll,
Glädjen över den sanning som kommer
Och smärtan över att så få känner till det

Påskaftonen drar åt två håll,
Sorgen över gårdagen
Och glädjen över morgondagen!